Dom senaste två dagarna har vi ratat strandlivet och ägnat oss åt hundarna. :)

Igår åkte jag, mamma, pappa och dogsen till Skeppsholmen för promenad och fika.
Båda hundarna skötte sig bra, men jag märker att Ville har blivit mer stressad igen. Sitter och försöker klura ut vad det beror på...

Idag åkte vi till Drottningholm och dom berömda Hundöarna. Det är så fruktansvärt vackert där ute!
Hundöarna består alltså av två öar, med broar och grindar som gör det möjligt att ta sig över, och omöjligt att ta sig ut. Runt om öarna är det vatten och eftersom Kora hatar vatten är detta en plats där jag kan släppa henne och koppla av... eller?

För att göra en jävligt lång historia kort - Kora rusar förbi och vi måste kolla både en och två gånger, för hon är BLÖT i pälsen.
Har hon badat?
Svar JA. Och hon hoppar graciöst i igen, framför våra ögon och sätter igång med jaktskallet. Jag kan räkna på mina händer hur många gånger jag har hört det där skallet från henne, och då vet jag att det är allvar. Det är ren instinkt och hon är okontaktbar.
I vattnet simmar ett gäng förskräckta änder, varav två små ungar.
Till en början skrattar vi, Kora hinner ändå inte ifatt fåglarna och det är ju första gången vi ser henne frivilligt i vatten.
Men ganska snart inser vi att hon kommer inte sluta förrän hon har något i munnen att ta med hem som middag.

Ville hoppar dessutom i vattnet och börjar jaga Kora, och han har inte världens bästa kondition - så ett flertal gånger var både mamma och jag påväg ner i vattnet själva. Men till slut lyckades jag bryta honom.

Kora däremot fortsätter för glatta livet. Efter riktigt jävla många om och men lyckas jag få kontakt med henne, och när hon kommer fram till kanten så måste jag dra upp henne ur vattnet för att hon är helt slut i kroppen.
Hon hade då simmat i kanske en kvart, något som kändes som en evighet.

Historien slutade bra den här gången, men mitt hjärta satt i halsgropen...

Innan vi lämnade öarna släppte jag henne en gång till, helt enkelt för att jag inte ville att Kora skulle lämna den här platsen med bilden av en andjakt. Hon lyssnade bra och drog inte iväg igen, förmodligen för att hon var så trött... :P


Innan hysterin...