Första dagen som dagmatte till Håkanbråkan börjar lida mot sitt slut.
Imorse när jag kom hit så gick jag, kidzen och Håkan en promenad i området. Han är extremt ljudkänslig och reagerar på minsta lilla. Förbipasserande människor är också läskigt.
Dom bygger nya hus runt hörnet här, och borrar ner gigantiska betongpålar i marken. Det låter såklart jättehögt, och vi satte oss på asfalten i säkert 10 minuter och väntade på att oljudet skulle sluta.
Håkan vill inte gärna lämna lägenheten, och därför är det viktigt att alla promenader slutar på ett behagligt och lugnt sätt.

Jag har även klickat in honom idag, jag trodde han skulle bli rädd för ljudet men han brydde sig inte särskilt mycket.
Han kan sitt och ligg nu, men jag har inte lagt på något kommando.

Over all så ser jag fram emot att få passa Håkan! Han lär sig jättesnabbt och är en skitmysig hund. <3