Tänk att jag har haft damphunden i mer än ett år nu. <3 Känns dock som att hon alltid har varit här...

Idag startade vi morgonen med att mötas upp på Coops parkering i Enköping, för att sedan åka i en karavan till skogen där jag la Koras allra första personspår någonsin.
Böjade med ett "aha-spår", som Sandra kallar det, och Kora hade inga problem att ta det.
Spåret var ungefär 20 meter och hade en lite båge. På slutet hade jag en jackpot, blöt burkmat, som jag trodde Kora skulle gå igång på... men hon tyckte det var ganska läskig konsistens på den och tyckte att vi kunde fortsätta spåra istället.

Andra spåret jag la var ungefär dubbelt så långt, 40 meter och på slutet la jag en burk med några köttbullar och ett grisöra.
Hon käkade upp köttisarna och tog örat i munnen och vi gick stolta tillbaka mot bilarna, jag stolt över Koras prestation och hon över sitt öra... Sen kommer skotten.
Platsen vi spårade på låg nära ett militärområde, men skjutandet hade upphört så jag trodde det var fritt fram... Men icke. Det small och Kora släppte sitt öra och la sig ner på marken och ålade mot bilen...
Utöver det så var det en perfekt förmiddag och jag är stolt som tuppen över Kåris som klarade det så bra!
Jag trodde faktiskt att hon mest skulle luftvittra och inte få ner nosen i spåret. Men icke!

<3 på Kora. Och <3 på Ville, som borde fått följa med - han hade tyckt det varit asmysigt att få vara med...