Ikväll tänker på jag min älskade Acromio med tårar i ögonen. Det är sjukt hur mycket jag saknar honom. Jag önskar av hela mitt hjärta att han har det bra...
Ska kanske kolla upp möjligheten att åka och hälsa på honom?
Har haft andra kurstillfället på vardagslydnaden ikväll, och det gick skitbra! Jag är så stolt över mina kursare och (hör och häpna) jag är fett stolt över mig själv. Det känns verkligen som att jag kan ge dom något, det känns som att jag lär dom något.
Jag saknar också! Men han har det bra, mycket bättre än på länge och nu är han heller aldrig ensam då Eva jobbar dag och Urban natt. Inte för att han va speciellt ensam innan heller...
SvaraRaderaDet känns sjukt konstigt att inte ha honom längre när han var en del av mig i sju år, men med tanke på hur det är här hemma just nu med en TROTSIG 2-åring som bara måste göra allt som hon inte får annars så lägger hon sig på golvet och skriker och en ny liten bebbe som för tillfället har svårt med andningen och är kinkig för det, så hur i hela friden skulle jag hinna med att ens gå ut och kissa Acke....? Jag är glad att jag hittade ett hem till honom som är så kärleksfullt som det han har nu! Jag kan inget annat än att vara tacksam och glad. Men självklart får du hänga med och hälsa på honom, vi har sagt att vi ska åka hem till dem så att Nova får leka lite med honom och då får du gärna följa med!
Puss och Kram!