I helgen var vi på problemhundsutredning i Enköping. Det var Sandras elever som hade examenshelg.
Vi fick en jätteduktig kvinna som utredde oss och Ville. Det var i princip ingenting nytt för mig, och det kändes lagom surt att jag har försökt säga det här till m & p ganska länge - men utan resultat.
Antar att jag bara måste svälja känslan och vara glad att vi har tagit tag i problement nu.

Imorse ställde jag klockan tidigt och tog en rask halvtimmes promenad med båda hundarna.
Vi mötte 3 hundar, men Ville gjorde inte ett enda utfall - trots att jag inte hade klickern med mig.
Det var i och för sig inga "rena" möten, två gick framför oss och en bakom men jag är nöjd över att han knappt ens började hetsa upp sig.

På fotbollsplanen i Utsälje släppte jag båda hundarna, Kora drog med Ville in i skogen och jag hann precis sucka och tänka "Neeeej...." när Ville kommer rusande tillbaka. Efter ett par minuter kom även Kåris och vi fortsatte.
Ville stannade ett par gånger och undrade vafan det var frågan om och jag insåg hur dålig kondition han har. Alldeles flåsig och trött...

Det har i alla fall varit en bra start på det nya livet. Hundarna har fått frulle och är nöjda för stunden. Nu ska bara matte åka iväg till behandlingen och ta hand om sina egna problem...