Tiny som inte är så tiny längre.



Alfonz!



Nya stajlen är att sova med tungan ute <3

Ännu en helg i Enköping avklarad. Bara två kvar! Känns lite vemodigt...
Tiden har gått så fruktansvärt fort sedan september förra året.
Samtidigt har alla på kursen hunnit växa något otroligt.

Jag hade svårt att koncentrera mig, på grund av olika anledningar.
Ikväll har jag dock bestämt mig för att ta steget ut i livet igen.
Jag har gått runt och ältat och väntat för länge nu.
På tok för länge för ingenting egentligen.

Helgen har varit jobbig på andra sätt också...
I lördags fick vi, en och en, sätta oss på en stol längst fram i kurssalen.
Alla fick svara på 3 frågor om den som satt på stolen.
1. Hur uppfattar du personen?
2. Vilken var din första uppfattning om personen? Har din uppfattning förändrats?
3. Nämn en positiv egenskap

Det här är jobbigt för vem som helst, och förmodligen på många sätt ännu svårare för en människa med borderline.
Jag har så sjukt svårt för kritik, vare sig den är bra eller dålig.
Och att sitta där, utan sköld och höra vad de andra kursdeltagarna hade att säga om mig, tog ordentligt på mina krafter.
Men det var också väldigt nyttigt tror jag. Och jag är förvånad över hur jag har lyckats ta till mig det som sas. Jag har framförallt lyckats lyfta fram det positiva.
Bra helg!