Tack Jessica & Siri för sällskap och hjälp!

Kora har nu fått sitt under-utbildnings-täcke!
Vi tränade en del passivitet, kontakt och enkel vardagslydnad - allt med klickern.
Hälsade även på ett par människor, och jag klickade även det.
Täcket gör människor nyfikna, men också reserverade. Dom vågar inte gå fram.. kanske för att dom tror att vi tränar och att dom stör? Men det är ju just det som är meningen, att dom SKA störa!

Det värmer i mitt hjärta när Kora får hälsa på barn, hon kryper nästan ur skinnet av lycka när ett barn kommer fram och klappar henne. Hon pussas och trycker sig och vet inte riktigt vart hon ska ta vägen.
Jessicas pojkvän kom förbi en sväng också och hälsade ganska burdust och hårdhänt på Kora, som snällt stod kvar! :)

Behöver jag säga att det ligger en trött Kora i min säng nu?