En hård verklighet, en hård dag.
Söndagar som ska vara fyllda av chillmode i sängen.
Idag har jag haft svårt att andas och varit sjukt förbannad.
Jag ville bara sparka och slå och go crejsy på armar och ben med köksknivarna.
MEN jag skrek och grät i kudden istället. Gick en promenad. Lyssnade på arg musik. Klappade på Ville (Kora lämnade rummet när basen gick på, men Wonkski är väl döv efter sju år... kanske därför han inte hör/lyssnar när han är lös? :O)
Hur som helst, jag avledde mig själv och ringde F som övertalade mig att jag inte alls var på väg att bli galen, utan att det var nedtrappningen av medicinen.

Mina pälsklingar har i alla fall fått springa och latja på Långsjön i två dagar nu, tack vare mami och papi.
Nu i veckan ska jag göra mitt bästa för att orka släpa mig ut och aktivera dom lite. Även klicka Kora med apportbocken osv.. Blö, vart köper man orken nånstans? Och hur fan får man ihop cashen? Det suger att vara pank. Det ger mig ångest.

Inatt sover F i sin säng, alldeles för långt bort, men det var jag som tvingade honom till det. Han ska ut på praktik imorgon och då tycker jag man ska vara utvilad.
Det går inte att vara utvilad när man sover bredvid en Maldita som drömmer mardrömmar och spakar och skriker och vaknar med ångest i munnen.

Oj, nu har jag skrivit för mycket. Men jag har laddat ner hela första säsongen av The office US, så jag ska köra ett maraton nu. Jag kan inte inte skratta till The office. :D